Bagossa är min första egna häst, min guldklimp. Jag köpte henne i slutet på Oktober 2007, efter att ha haft henne på foder i ett par månader. Hon är som ingen annan häst jag mött, så otroligt lyhörd, arbetsvillig och med glimten i ögat. Redan första gången jag såg henne visste jag att hon hade något speciellt.

Hon har en underbar personlighet och är alltid sin människa till lags om hon får uppmuntran och beröm. Att rida är hon väldigt mjuk, känslig och ärlig. Vi rider akademiskt då vi har upptäckt att det är något som passar både mig och henne väldigt bra. Hon har verkligen ett hjärta av guld och det ska bli spännande att se hur våran resa tillsammans blir.

Herkules är en underbar herre som jag hämtade hem i år den 3:e september. Han är min första egna häst.

Herkules är min ögonsten, han följer mig som en skugga och tycker det är superkul att följa med på nya äventyr! Han har börjat förstå tjusningen med hoppning, och han tycker det är jätteroligt!, och som grädde på moset så kan jag tala om att han har en jäklans teknik. ;)

Planen är att jag ska rida in honom nu till våren (-08) och i framtiden börja tävla, men framförallt att ha grymt kul tillsammans!

Syljeseth oleane är en så kallad blå dölehäst. Mina drömmars sagohäst.Hon har ett milt sätt och är mycket tillgiven. Köpte henne i Norge där hon har arbetat i skogen och fått två föl. Hon är premierad och visad på utställning med goda resultat. Hos mig ska hon så småningom ridas in, köras lite på hobbynivå och användas i avel.

Salsa har en härligt sprudlande personlighet med sin charmfulla attityd och den så varma karisman. Hon har också stolthet och självbevarelsedrift, vilket kräver ett korrekt, ärligt och ödmjukt bemötande. Salsa kan få mig att skratta, hon får mig att känna harmoni och riktiga lyckokänslor!

Dagarna tillbringar hon i en stor, härlig hage med kompisen Cameron och på nätterna sover hon i ett harmoniskt stall.

Vi strävar på inom ridkonsten och vi båda lär oss av varandra. Mottot under våra träningspass är ”Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet”. Visst är Salsa ett ledarsto, och hon är så trygg i den rollen.

Jag kan skatta mig lycklig som fann Salsa och jag ser fram emot många härliga år tillsammans med henne. Salsa försöker alltid om man respekterar henne! ”Du och jag för alltid Salsa”

Maxi är en mysig nordsvensk brukshäst. Hon är trygg och pålitlig, men ändå pigg.

Jag har ridit Maxi i två år nu, och fastän hon är 18 år gammal är hon fortfarande pigg och positiv. Innan jag träffade henne hade hon bara stått i tre år, och innan dess var hon inte alls skolad eller ens hoppad, en typisk skogs-lanthäst. Jag har därför fått börja om från början med henne, men nu har hon blivit en riktigt mysig häst. Nu känner vi varandra väl och litar på varandra. Maxi är lugn med mej, även i ”farliga” situationer. Jag är t.ex. de enda som kan få in henne i transporten utan massa bråk. Maxi gillar att hoppa, och jag har hoppat 80 cm med henne. Har nyss börjat rida för en tränare för att skola både mej och Maxi mer.

Maxi har blivit betäckt några gånger när hon var yngre, men det har aldrig blivit något föl.

Jag började rida henne sommaren -07, innan har vi tränat på markträning. Har nu börjat och träna henne lite smått uppsuttet och har varit iväg på träning, hon gör stora framsteg!! Våran tränare tycker hon är en riktigt duktig tjej som har framtiden för sig. Har börjat så smått och träna på skolorna så vi får se vad som kommer att hända framöver!

Jag var fodervärd åt ett sto vid namn Aripi i ett år innan jag fick Pilo. Anledningen var att Pia inte gick att rida. Tyvärr förstörd i psyket vad det gäller ridning och körning, men världens snällaste annars.

Jag har fortfarande kvar henne och hon har lärt mig mycket om hur man ska behandla hästar. Då mina föräldrar inte ville att jag skulle rida henne bestämde vi oss för att köpa en. Pilo var den första hästen jag besökte och han vann mig fullständigt med sin personlighet. Dock var jag bara 13 år och han 4 år och varje ridtur var spännande kan jag lova.

Till slut träffade vi Astrid och jag mötte en ny häst och ett nytt tankesätt. Idag rider vi i skogen, och lektioner, leker med presseningar och är ute och kör ibland. Har även kört timmer med honom (förra ägaren gjorde det ofta) och det är superkul.

Pilo älskar mat och är mycket kelig. Han älskar också att ha saker i munnen, han bits aldrig, men stora tröjor och jackor är roliga. En annan sak är julgranar som man kan springa med. Hinkar och gamla däck och pinnar av alla dess slag.. samt Pias svans.

Silver är en glad och sprallig valack som älskar att busa i hagen med sina kompisar. När han blir ensam blir han dock mycket stressad och nervös. Han älskar att hoppa och galoppera ute i skogen.

Jag rider Silver för Karina Möller. I veckorna går Silver lektioner på Hästis på Vikbolandet eftersom jag inte hinner åka ut till stallet alla dagar i veckan. Men så fort jag får chansen på någon ledig dag att åka ut så gör jag självklart det. På lördagarna går Silver även western med WRÖ (Western Riders Östergötland). Det tycker han är kul.

Lukas är en bortskämd och mycket älskad herre i sina allra bästa år (om han fick beskriva sig själv) som efter något år som ridskolehäst gått i pension och lever livets goda dagar hos familjen Eriksson.

Han står hemma i egna stallet i Nybyn med bästa kompisen Cooler. Hans stora passion i livet är mat, vilket också tyvärr syns. Men vi jobbar på det... Lukas är lättsam att både att rida och köra. Han är lika trevlig att pyssla med i stallet som att rida ut på men bäst trivs han nog ändå då han får dra vagnen.

Gurmin köpte vi i februari -06. Han är en häst med ett hjärta av guld , och hovar av silver. Han gillar att hoppa och är även fin inom dressyren! Han är riden western och han är körd utan problem.

Han är tävlad både hoppning och dressyr, i hoppningen har han placerat sig som bäst som etta och trea.

Dressyren är än så länge utan placeringar på grund av rädsla för dressyrstaketen!