Jag fick Hejra av min granne vintern 2002. Han ville inte ha kvar henne längre, eftersom hon ansågs vara "tokig". Och det var hon verkligen, de första två åren var inte lätta. Då var ingen ridtur den ena lik, hon var verkligen hemsk! Men efter mycket envis träning började framstegen komma efter ca 3 år.

Är inte helt säker på vad hon varit med om, men jag vet att hon blev väldigt dåligt behandlad av sina förra ägare, så med tanke på hennes bakgrund tycker i alla fall jag att hon är ganska duktig.

I våras lånade jag ut henne på foder, och jag undrade om någon verkligen ville ha henne eftersom hon fortfarande hade lite svårt att lita på människor. Men till slut hittade vi rätt, tyvärr ända uppe i Piteå, men huvudsaken var att Hejra fick det bra.

Hon är väldigt speciell häst med ett stort och varmt hjärta. Och om inte jag tagit emot henne hade hon med största sannorlighet travat runt på Trapalandas gröna ängar nu.

Jag träffade Sally då hon var två år halvvild (det är hon fortfarande ibland) och nyss inkörd, jag var "skötare och andretänare" åt henne tills hon var fem då jag fick henne av min morbror *evigt tacksam*. Hon var kombinerad rid och travhäst till 2002 då hon fick bli ridhäst på heltid.Karriären på travbanan gav 3 segrar (två i min ägo) 5 andraplatser och 5 tredje 100 100kr insprunget och rekordet 29.9ak.

Vi har vandrat en lång väg tillsammans och 1999 då vi träffade Eva förändrades allt jag trodde att jag kunde om ridning. Jag har även ridit för Bent Branderup och jag är medlem i hans riddarskara, men jag ser ändå Eva som min guide på den akademiska vägen. Sally har ett mycket speciellt temperament som jag lärt mig mycket av då hon inte tolererar att jag gör fel.

Se gärna på min andra häst Hamlinn!

Jag köpte Braut hösten 2002 och jag har gett honom en komplett ny noggrann grundutbildning i Akademisk Ridkonst för att kunna forma den häst på hjälperna som jag vill ha.

Visst har dessa Nordens Barock Hästar lätt för samling men det är mycket viktigt att ge dem en lång grundutbildning just för att många individer ofta har mycket stress med sig från travet som gör det svårt att få bra takt och schvung.

Braut är idag min bästa häst. Han är en enormt känslig häst, har ett gott hjärta, älskar sin människa och vill vara till lags. Idag går Braut enhandsfattning på blankt kandar och gör alla skolor och piruetter i skritt och trav. Han har en fin samlad galopp och just nu jobbar vi med piaffens alla nyanser och element och på att få fina övergångar från alla tre gångarter. En av Brauts starka sidor är att han går precis så bra eller dåligt som man rider honom för dagen. Just det gör honom till en mycket duktig läromästare och tillsammans når vi hela tiden nya nivåer av den Akademiska Ridkonstens svåra väg.

Grim II rids och utbildas av Yvonne Hedberg som är auktoriserad ridlärare och ridskolechef i Norrtälje. Hennes inriktning är mot centrerad ridning och akademisk ridkonst.

Grim II rids och utbildas i medelsvår dressyr och akademisk ridkonst.

Grim II är AB-premierad.

Jag köpte Micke när han var fyra år och han har lärt mig otroligt mycket under dessa år! Han är en riktig allroundhäst, vi har tävlat hoppning upp till en meter (hopprädd matte, hästen har hoppat 1,30), dressyr tom LA:4, western tom B-tävlingsnivå och hunting (på låg nivå), vi har provat på fälttävlan, bruksridning, körning och akademisk ridning, Micke har även fått vara ”stunthäst” när fälttävlansklubben hade kurs i fallteknik.

Micke är en bestämd herre, som direkt blivit flockledare i alla nya flockar han kommit till sedan han blev 5 år gammal, det finns nästan inget som kan skrämma honom och det enda som gör honom upprörd är om maten dröjer…

När han var ung så hade han mycket tävlingsinstinkt och blev vansinnig om någon annan häst (eller hund, rådjur, hare mm) försökte gå först, men nu på gamla dar så har han lugnat ner sig betydligt även om han fortfarande kan dra en repa uppför galoppbackarna. Han har en otrolig personlighet (som alla nordisar!) och det är många hästrädda människor som vågat närma sig honom och en del har tom ridit!

Bergonia var först hopphäst, gick sedan tre travlopp (1998) med bra resultat (trea, etta, oplacerad) för att år 2000 hamna hos oss som körhäst. Men hon var för het för att dra hem veden och blev ridhäst istället.

Bergonia gör sitt allra bästa för att lära mig tålamod och ödmjukhet. Hon är mycket tydlig när hon påtalar mina brister, inte dum på något vis, utan hon gör helt enkelt inte det jag trodde att jag talade om för henne att göra. Bergonia har alltid älskat att springa fort, så det är en stor prestation för henne att hon numera försöker röra sig så sakta som möjligt. Hon visar upp sig med förtjusning och gör då alltid sitt bästa. Vi tillhör Bent Branderups riddarskara, men det är Eva Jälmbrant som är vår ledsagare på vägen.

Till sist vill jag avsluta med följande ord: Det tar tid att utbilda en häst oavsett disciplin, så låt det ta tid, för det har du igen i mångfald i en frisk, glad och hållbar häst.

Anna finns inte längre i livet (april 2008) men vi har kvar hennes presentation som en förebild och minne.

Tornado går i täten på turer likväl som i flocken. En gosse som utvecklats mycket men som fortfarande har mycket att lära. Vi har provat på det mesta och snappat upp det som verkat vettigt, däribland en teknik i rundcorall som inte är fullt så känd.

Just nu sysslar vi mycket med bågskytte och sånt som hör medeltiden till och vad gäller den biten är vi helt självlärda, förutom det jag läst mig till.

Vi håller också på att lära en del saker inom western (väldigt nyttigt), till exempel sidepass, neckraining och lite annat smått och gott. Tränar mycket NH och en hel del säkerhetsträning blir det också, så som med presenningar, flaggor, eld, smällar och skrällar.

Tornado älskar att jobba i backarna och att få sträcka på benen i en skön galopp lika mycket som att gå på bågskyttebanan. En mycket arbetsvillig kamrat som också gärna drar vagn, släde, harv, och allt annat man ber om. En sann bästa vän med stort hjärta och en envishet som kan mätta sig med segheten i en grankvist.

Stjärna har nu varit hos oss i två år. Hon är en mycket tuff och orädd dam. I somras var vi på premiering med henne och gick följande muntliga och skriftliga bedömning.

Typ: Fem med viss elegans

Huvud, hals, bål och kors: Välrest hals, harmoniskt bål och kors

Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Från sidan välbenad tåtrång fram

Rörelsemekanik i skritt: Utmärkt skritt, vägvinnande och taktmässig.

Rörelsemekanik i trav: Vägvinnande.

Tyvärr var det inte den typ av bedömning som är den gällande för Kallblodstravaren och eftersom hon inte var helt inkörd i höstas var det ingen idé för oss att anmäla henne till den typ av premiering.

Lappen kom till mig då han var 1½ år. Han var då inkörd och vi fortsatte med travinriktningen tills han var 4 år. Han har varit på travbanan och sprungit några gånger men han har aldrig startat.

Vi har nu ridit akademiskt i ca 3 år och tycker att det är jätteroligt. Vi försöker att inte gå så fort fram även om Lappen gärna kan vara lite överambitiös ibland. Arbetsglädjen är stor och vi är alltid öppna för nya och spännande utmaningar. Han är VÄLDIGT nyfiken och vill gärna titta och känna på allt!

Förutom akademiskt jobbar vi även lite med NH, och när längtan efter gamla tider blir för stark tar vi på travselen och åker en sväng i skogen!

Helen kom till oss sommaren 2005. Hon har gått på trav ivnågra år och sedan har hon fått två föl. Hon är en försynt dam, som är lite tvekande i sitt sätt. Nu har hon hon funnit sin plats i flocken och börjar bli mera social.

Hon har inte varit riden så mycket tidigare, men är väldigt trevlig och känslig. Vi rider henne ganska sparsamt, men hon gör goda framsteg och det verkar som att hon trivs med denna sortens träning.

Förhoppningsvis kommer vi att hitta en trevlig hingst att betäcka henne med till sommaren.