När jag sökte på nätet efter en häst som skulle kunna passa mig, så letade jag efter ett sto runt om i Sverige. Men så en dag fanns han bara där på en annons och de bara sa klick. Så fanns han här i Norrbotten, bara några mil bort. Men han är född i Västerbotten.

Det stämde vid första träffen och nu är han min sedan 1 1/2 år. Ångrar inte detta för en sekund. Miro är alltid glad och lite busig, framåt och lättlärd, gillar att hoppa och är mycket gosig. Han är min Pegasus.

Vet inte riktigt vad vi ska satsa på är nyfiken på AR och Westerndressyr. Rider med westernsadel eller bomfri sadel beroende på vad vi ska göra.

"Prinsen" är en underbar individ som ställer upp på allt som vi hittar på, NH, arbete för hand, dressyr, hoppning och tömkörning. Vi har bara ägt honom sedan i augusti så han har inte riktigt hunnit vänja sig vid alla "dumheter" vi hittar på.

Just nu tränar lill-matte honom i vanlig dressyr samt hoppning. Hon har planer på att starta honom i fälttävlan sommaren 2007 om allt flyter på bra. Mina egna mål är att kunna rida honom utom sadel och träns i framtiden.

Prinsen står uppstallad på en stor fin gård ute i Grdinge som heter Wiad. På den gården finns både fina uteridbanor och ett 60*20m ridhus, samt massor att fin terräng att rida ut i.

Ronja är en underbar häst med ett underbart vänligt sätt. Älskar alla såväl barn som andra fyrbenta vänner. Ronja skall bli mamma nu i sommar för första gången och det väntar ju matte spännt på. Just i dagsläget jobbar vi mycket på inkörning och det går sakta men säkert framåt, hon är jätte duktig och älskar att jobba och vara till lags.

Spira blev "min" mars-01. Tiden går så fort och vid det här läget har vi lärt känna varandra utan och innan. Innan jag köpte henne gick hon på travet men den karriären avslutades och istället började ridträning och vanlig skogskörning. Vi är skogsmullar med inriktning på western. Spira är en känslig dam att rida som lyssnar tydligt på vikthjälper och är lätt i handen. Lättriden för den vana ryttaren och svår för nybörjaren. Det gäller att ha kontroll på sin kropp och vara mjuk i sin ridning.

Som körhäst har Spira blivit riktigt fin, inte samma stress längre. Hon går fram överallt och är en kanonhäst! Spira har fått sitt första föl -06 e.Bergakung (bruksnordis)

Kungen är nu 18 år gammal, men det vet han inte om. Han är fortfarande väldigt pigg att rida och älskar att hoppa och springa fort i både trav och galopp. Jag har tävlat lättare klasser hoppning med honom med bra resultat. Hoppar upp till 110 cm med bra teknik. Även westernriden och det är han mkt duktig på.

Namnet Kungen passar honom perfekt. Han är ganska säker på att det är han som är störst, bäst och vackrast. Jag har haft honom i fyra år nu, och måste nog hålla med om, att så är det!

Zamona är jättesnäll att rida och att hantera. Hon kan vara lite snabb och stark i galoppen, men hon gör aldrig något dumt.

Vi köpte henne för ett år sedan. Hon är lugn och snäll i hagen och i stallet. Hon är väldigt bussig och gör alltid sitt bästa.

Stallägarinnan hittade henne på en annons, tipsade mig. Tät mailkontakt med hennes ägarinna och tre månader senare kom hon till Skåne. En något omskakad häst klev av transporten efter den långa resan från Gargnäs.

Detta är en dam trots sin ålder som inte är så mkt riden. Gått på trav fram till 00 sen haft föl. Så hon rids på samma sätt som min unghäst. Gemensamt med honom har hon att även hon har ett hjärta av guld, inte lika kelen men vill gärna bli ompysslad. Hon är stresskänslig och har dubbla V- 12: or med en turbo kopplad till det. Idag har vi kommit en bit på väg men vi skyndar långsamt. Hon lär sig mkt fort och räknar själv ut vad vi skall göra, hennes problem är att vänta in och inte tro att vi skall ställa upp i v-75. Men hon kommer sakta men säkert och hon är värd att vänta på.

Har samma tränare till henne Jeanette Frank och med tiden är det Akademiskt som är tänkt när vi har tränat upp lyhördheten mer.

Walle hittade jag av en slump, följde med stallägarinnan Madeleine för att titta på en häst åt hennes ena syster. När vi stod i stallet och tittade på det tilltänkta objektet så säger tjejen, ni vet ingen som vill ha en liten kallblodshingst. Jag säger med övertygelse: Nä inte jag i alla fall. Efter ett tag så tänkte jag, titta kan man ju alltid göra. Sagt o gjort jag gick runt huset och där bakom på ängen skulle han stå. Såg ingen häst, gick in i hagen och när jag kommit halvvägs så kom han, samtidigt kom jag på att jag stod i hans hage och att jag inte hade en aning om vad han tyckte om att ha mig där.

Upp på kullen kom en liten kompakt svart häst med flygande man, under den långa pannluggen plirade ögonen. Han satte av i full fart rakt fram till mig. Vid det laget var jag fastfrusen, en hingst i full fart,han tvärbromsade och stack in sitt huvud under min arm! När jag hade återfått handlingsförmågan och skulle gå ur hagen följde han mig hela vägen och på den vägen är det än idag. Inne i stallet igen så hörde jag mig själv säga: Jag köper han.

Detta är en liten kompakt häst med ett hjärta av guld som älskar att bli ompysslad som man måste handskas varsamt med för han blir lätt nervös.

Köpte Ida för 2 år sedan som då var i full travkondition. Eftersom jag strax därpå blev sjuk fick hon en välbehövlig vila och kom till ro med sina nya hästkompisar, mig och att gå på lösdrift... Efter ca 4 månader var vi igång så pass att vi var med på en körkurs och till slut när Ida väl förstått att man inte behövde ligga först och springa det snabbaste man kunde ute i skogen, kunde vi dra mindre timmerstockar med henne! Hon fick mkt beröm!

Jag hade arbetat henne för hand fram till kursen och nu var det dags att börja rida! Sedan dess har vi arbetat målinriktat inom den akademiska ridkonsten och tar pyttesmå steg framåt hela tiden. Ida är väldigt trygg i sig själv och försöker allt man ber henne om. Att galoppera har hon dock precis vågat sig på och nu tar hon hö och vä galopp i full fart...

Hon är en mycket social och kelig häst som oavsett hur många gånger man går in i hagen varje dag kommer fram och frågar - Vad skall vi göra nu? Vi har lång väg att vandra jag och Ida men jag ser fram emot varje litet steg!

Svarten kom till mig och min mamma för snart åtta månader sedan. Och coolare och mysigare häst kan man inte få.

Ibland verkar han faktiskt tro att han är hund och inte häst. Han skulle troligtvis sova i sängen med mig om han fick. Det finns ingenting som skrämmer honom, han är lugn i alla situationer. Han är genomsnäll att hålla på med och kelsjuk som få.

Helt underbar att rida, men ibland kommer tävlingsstressen tillbaka till honom lite och han kan bli rätt så het. Men det jobbar vi på och har kommit en bra bit på väg. Han trivs bäst när det är lugnt och skönt i hans omgivning och det lugnet ger vi honom för det är han värd. Han är en riktig skogsmulle som älskar att skritta på små skogstigar och knapra i sig en och annan kvist under färdens gång.

Vi hoppas att vi kommer att få många fina år tillsammans med Svarten, för detta är hästen med stort H.