Jag köpte Albert i Tierp 2001. Då var han travtränad men ej startad, inriden men inte utbildad.

Detta är min första häst. Jag ville både köra och rida. Efter att ha insett att jag inte kunde rida blev det mer och mer körning. Samtidigt upptäckte jag hur mycket jag älskade träning från marken. Så fort gärdena är slagna hemma så ger vi oss ut. Jag tömkör med däckel, longerar något och tränar lite i långtöm.

Albert är lättlärd men "glömmer" fort, oändligt känslig för hjälper men med eget huvud. Och underbart nyfiken. Han har stort rättspatos, blir jag arg på honom en sekund för länge så blir han kolossalt stött. Korrigerar jag honom fel säger han till. Nu känner jag honom så väl att jag vågar rida mer. Det blir mycket skogsridning och vi lär oss långsamt båda två. Målet är god balans i alla tre gångarter. På två av bilderna är det min lilla medryttare Josefin som rider och kör.

Assim kom till oss från Bergsåker/Sundsvall och travet för inte så länge sedan. Hans sista start gjordes under augusti. Assim är riden rakt fram i skogen men en mycket lyhörd kille som är känslig för rösten.

Han har nu börjat skritta i skogen och få varva ner från livet på travbanan och han är en hjärtgo vän redan efter denna korta tid hos oss. Han har väldigt bra smält in hos våra andra kallblodstravare och vill så gärna vara vän med Bork i flocken. Vi ser fram emot att få arbeta med denna fina häst.

Jag köpte Rokå zäter hösten 2006, en höst jag aldrig kommer glömma. Jag och Zäter kom inte så bra överens i början men efter ca 6 månader så fungerade hur bra som helst och det gör det fortfarande =)

Zäter är super snäll, mysig och vacker häst med stor personlighet. Vi har hoppat hinder på 105-110 cm och löshoppat 115 cm. Dressyren ligger än så länge på LC-nivå. Zäter kan även lite tricks så som buga, puss och vacker hov.

Titta gärna in på vår hemsida www.lovezetar.se.nu där finns mer info.

Behövde bara se Prinsen på annons och jag var fast, sen att han fanns endast 4 mil hemifrån gjorde ju saken bara lättare.

Han är mkt snäll och älskar och busa med andra hästar. Han blev inkörd som ettåring men har nu fått vila från det då han inte ska bli travhäst. Han ska bli westernhäst och jag kommer påbörja inridningen nästa år. Tills dess är det promenader, tömkörning, nh-hantering och mkt pyssel som gäller. Tanken är att behålla honom som hingst.

Mambo är kallblod nr.tre som till min stora glädje har hittat sitt hem här hos mig. Egentligen så räckte det alldeles utomordentligt med de två andra jag redan har, men de som har följt mina klagorop här i forumet vet att jag efter min olycka inte kunde klara ridningen på någon av dem, då de är för heta och starka för mig. Så lösningen blev således att hitta ett lämpligt 'objekt' att rehabilitera mig på och det objektet, i form av världens mysigaste lilla farbror, ramlade av en ren händelse rakt över mig genom ett telefonsamtal från min instruktör i centrerad ridning, som råkade veta att en jättemysig häst i grannorten var i behov av en fodervärd. Snabb som jag är 'ibland' var jag där och provred honom samma dag och det blev kärlek vid första ögonkastet så några dagar senare var han här.

Han har nu bott hos mig sedan i April och han är onekligen det bästa som har hänt mig, jag skogsrider flera dagar i veckan samt försöker komma igång med lektioner i centrerad ridning igen. Mambo är utbildad L:a samt något riden i western och akademiskt, han är så snäll och lugn så att han kan ridas av vem som helst. Jag vill passa på att tacka Mambos ägare Ewa Rabenius för att jag får låna denna underbara individ.

Lukas kom till mig direkt från betet, har gjort en start i år men det är inte riktigt hans grej utan nu är han istället hos mig!

Just nu leasar jag honom men kommer förhoppningsvis köpa honom till hösten! Han ska utbildas hos mig till att bli en alltiallo häst! Han är välldigt lung och snäll en riktig nallebjörn!

Obina är en söt tjejja med ett underbart temprament. Hon gillar verkligen att jobba och gör alltid sitt allra bästa och sen lite till.

För ganska exakt 10 år sedan kom Torfröken, mer vild än tam till min ägo. Första månaderna slet jag så både svett och tårar rann. Vi har kämpat på och utvecklats enormt under dessa år.

Torfröken är till vardags kallad "Tokan" det smeknamnet fick hon under första året jag hade henne, och om vi säger så här.. hon levde verkligen upp till det ;)

Trots sina 21 år är hon en dam med mycket energi och arbetsglädje. Torfröken var den allra första hästen jag köpte och har trots blod, svett och tårar aldrig ångrat mig. Kommer alltid vara jag och min Toka..

Hubbe kom till mig en februarikväll. Hästarna fick stå brevid varandra några timmar innan hopsläpp, tyvärr skadades Hubbe av en annan häst som klöv Hubbes ben och hov med brodden och vetrinär fick tillkallas. Hubbe fick boxvila i 14dagar vetrinären trodde inte han skulle klara sig, men idag fem år senare vet vi annat.

Han var aldrig halt men har haft besvär av såren som fick sys, idag har han två hovsprickor men inge problem av dem. Han är mitt allt mitt hjärta min guldklimp jag älskar honom så han har lärt mig så mycket om hästar och jag hoppas på flera år till med honom.

Vi gör allt tillsammans, rider långturer jagar mopedister barbacka, kör vagn på staden, är riddare ja lite av allt möjligt.

För ungefär 3 år sedan kom detta stora hjärta på fyra ben till min ägo. Kingen är den häst(har haft egen sedan jag var 5 år, alltså 19 år som hästägare) som verkligen öppnat mina ögon inför det band som häst och människa kan ha!

Hans liv innan vet jag inte så mycket om, har bara hört att han inte alltid haft det så lätt( gått på trav bla.) och att han inte alltid varit så snäll... Men vi klickade väldigt fort och vårt samarbete liknar inget jag träffat på förr, tilliten är total. Han följer mig lös vart än jag går, viker inte för något hinder som kommer i vägen, följer mitt tempo och söker min närhet. Han försöker förstå vad jag vill när jag rider utan träns och sadel och kämpar tappert med i mina försök att utbilda honom inom den "vanliga" ridningen. Vi har kommit oerhört långt tillsammans och han kommer aldrig att lämna min sida.