|
|
|||||||
| Publicerad i Tidningen Hästen 9-10/2005,
www.hästen.nu
Text: Eva Jälmbrant |
|||||||
| Små, men naggande goda. Så beskrevs de svenska lantraserna
under 1830-talet. Sedan dess har mycket hänt. Rasen finns inte kvar i sitt
ursprungliga skick, men spåren av den finns hos våra nordiska kallblodshästar
idag. |
|||||||
![]() 21-årige hingsten Hårfagre e. Roger - Vikarauen, riden av sin ägare, Eva Jälmbrant |
|||||||
|
Den mest kända av alla svenska lantraser är den häst som Karl XII red under det för svenska armén så ödesdigra fälttåget mot Ryssland. Hästen hette Brandklipparen. Denna häst härstammade från Småland och började sin ärorika bana vid fem års ålder, då han deltog i slaget vid Lund den 4 december 1676. Brandklipparen överlämnades åt Karl XI av en småländsk ryttare vid namn Håkan Stråhle, sedan kungens häst hade blivit skjuten. "Han användes därefter ofta af Konungen, följde år 1700 Karl den XII till Lifland och säges vid slaget vid Poltava hafva räddat Konungens lif. Brandklipparen dog i Lund 47 år gammal." Välkänt namn På 1830-talet beskrivs den svenska lanthästen enligt följande: "De voro små men naggande goda. De voro långhåriga och sågo temligen lurfiga ut, men voro härdiga att emotstå köld och medfart i allmänhet. Såsom ett utmärkande drag voro de stela till humöret och envisa." Ursprunglig storlek och färg I boken "Hästen i Karolinska rytteriet" förundras författaren
över att dessa småvuxna hästar klarade av alla strapatserna med ryttare såväl
under 30-åriga kriget som under Karl X Gustavs många och våghalsiga företag.
Karolinska rytteriet anföll nämligen i galopp, vilket måste ha ställt stora
anspråk på rörlighet och styrka hos hästarna (den svenska mannens medellängd vid
tiden var 171 cm). |
|||||||
|
|||||||
|
Magert bete Vid sekelskiftet var nordsvensken cirka 150-153 cm hög. Det är i sammanhanget intressant att nämna att man idag ser storleken minska på dölehestar, nordsvenskar och kallblodstravare. Efter noggrann stambokföring och blodtypning kanske dessa hästar nu återtar sin ursprungliga storlek.
|
|||||||
|
|||||||
|
Lag om hingstbesiktning Riksdag och stuteriöverstyrelsen hade långt tidigare beviljat undantagsbestämmelser för gotlandsrusset, tack vare veterinären Schougs kraftfulla agerande. Undantagsbestämmelser hade säkerligen godkänts för fler lanthästar om någon förespråkare för dessa hade trätt fram, men så skedde inte. Därför dog våra gamla svenska lanthästar ut. (Svenska lantraser, Håkan Hallander) Eller som en gammal farbror som jag pratade med uttryckte det: "Nej, inte fanns de nån äkt nordsvensk då!" Han funderade en stund: "Joo förresten, jag vet en som hade en äkt nordsvensk i början av 30-talet, det var en svart liten het märr. Nej, annars så fanns det bara ardennerkorsningar." Familjen hade på 40-talet köpt en traktor, men det fanns dåligt med redskap till den, därför såldes traktorn och man fortsatte med hästen i jordbruket till 1964 då jordbruket lades ner, men någon "äkt" nordsvensk det hade man inte. Man kan här i Norrland också se på de lokor som hänger kvar i många gamla ladugårdar att de inte passar någon mindre häst.
|
|||||||
Nordsvensk hästtyp Dölehesten är den nordsvenska hästens motsvarighet i Norge. Häst av rasen
nordsvensk brukshäst gäller i Norge som dölehest efter godkännande i Norge och
dölehest gäller som nordsvensk brukshäst i Sverige efter godkännande i Sverige.
I dölehesten har man även avlat in en gnutta kallblodstravare för att inte rasen
skulle bli alltför tung. |
|||||||
|
|||||||
Storlek och tyngd Man bör också veta att under första världskriget var även den svenska varmblodet utsatt för påverkan mot det tyngre hållet. Man ville skapa en stam av moderston med sådan mäktighet och styrka att deras avkommor kunde användas i något sånär effektivt jordbruksarbete. Målet var att det svenska varmblodet även det skulle kunna konkurrera med ardennern. De hästar som gick att använda i jordbruk betingade nämligen betydligt högre priser. Avel av tyngre kallblod var som man kan förstå under denna tid säkrare och mer lönande. En orsak var riksdagens beslut 1925 att armén skulle minska inköpen av remonter från 1000 till 424 stycken. Antalet stamhästar minskades från 6000 till 2210. Böter till hingstägare |
|||||||
|
|||||||
Så till sist I boken lantraser hittade jag denna hyllning till vår nordiska
häst: Som ryttare har jag stor glädje av deras rörlighet, energi, smidighet, vighet och styrka och med min passion för den nordiska hästen kan jag bara hålla med. Den nordiska hästen är en förstklassig ridhäst. Så denna hyllning tycker jag passar väl in på all de olika typerna av den nordiska hästen. |
|||||||
|
Copyright för text innehas av Eva Jälmbrant och copyright för bilder av Patrik Jälmbrant. | ||||||